|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Vårblomningen var i full gång med blommor i många olika färger. |
|
|
|
Denna väg var omarkerad, men följde
kammen. |
|
|
En behövlig paus i solen. |
|
|
Äntligen uppe på kammen med toppen Pietrele Albe ("vita klippan") inom synhåll. |
|
|
Från Pietrele Albe ser man den
intressanta karstplatån på Mehedintiberget. |
|
|
Crovul Medved |
|
|
Blomsterprakt och solnedgång |
|
|
Vi hade tänkt nå Poiana Beletina,
där det skulle finnas en bra vattenkälla, men så långt hann vi inte.
Istället tältade vi på Poienile Porcului. Där fanns ingen
vattenkälla, men det fanns snö som vi kunde smälta och koka. Det var
mindre än 100 m mellan norra och södra delen av denna äng och den
var nästan helt platt - ändå var den norra sidan kännbart kallare
och här låg mer snö. |
|
|
Denna morgon gick vi upp lite tidigare för att komma i kapp med vår planerade rutt. |
|
|
Kanten mellan vår äng och dalen var
spetsig och |
|
|
Ett djur med ganska stora tassar
hade trampat vägen framför oss. |
|
|
På de högre ängarna fanns ibland stora områden med krokus. |
|
|
Vi hade ursprungligen tänkt gå längre bort, men vi låg lite efter i tiden och valde därför att gå ner i ravinen från Crovul Mare (stig markerad med rött kors). |
|
|
Nedanför ravinen gick man kort
genom bokskog innan man kom ut på hagmarker där en massa får gick
och betade. |
|
|
Dessa människor lever utan el och det finns inget annat sätt att ta sig till byn än att vandra upp på en brant stig. De är helt och hållet självförsörjande och odlar all mat som de äter, gör sina egna kläder från egenproducerad ull osv... Vi ville skicka lite bilder till dem, men de hade ingen adress... |
|
|
I detta träd har tidigare funnits en hel halmstack uppe i trädkronan, men efter en lång vinter var det inte så mycket kvar av den. |
|
|
Ett hus i byn... |
|
|
...där denna kvinna bodde. Hon var väldigt stolt över sin ko. |
|
|
|
|
|
Vi fick fylla på vårt vattenförråd från hennes 20 meter djupa brunn. |
|
|
Mannen som vi pratat med tidigare hade nu kommit i fatt oss. Han frågade mig vad mitt liggunderlag var för något. Sedan undrade han vad min väska vägde och då fick han så klart prova den :) |
|
|
Några lamm som svalkar sig i skuggan |
|
|
Ängarna betas så väl att de ser ut som perfekta golf-greenar. |
|
|
Det äldre paret berättade för mig att de nyligen blivit besökta av fyra vargar och tydligen höll vargarna till i skogen bakom denna gård. |
|
|
Vi gick givetvis in i vargskogen, men vi såg ingen varg... |
|
|
Däremot hittade vi en källa och ett traktordäck som fått en ny funktion. |
|
|
Vi lämnade vargskogen och gick tillbaka mot vår planerade rutt. |
|
|
Vi korsade bron och därmed lämnade vi Mehedintibergen och kom in i Cernabergen. |
|
Nu kom vandringens enda regnskur samtidigt som vi åt lunch. Men efter en halvtimme blev vädret fint igen. |
|
|
Dessa stegar är standardvägen upp till byn Scarisoara som byborna själva använder. Även andra invånare i området använder säkert dessa på söndagar för att komma till gudstjänsten i kyrkan som ligger i Scarisoara... |
|
|
|
|
|
|
|
|
Sista biten före kyrkan gick genom en brant hage med gulblommiga buskar. |
|
|
Kyrkan i Scarisoara |
|
|
Kyrkans interiör |
|
|
Kyrkvaktaren hade samma typ av skor som mannen i La Pereti. |
|
|
Byliv i Scarisoara eller Inelet (det är svårt att avgöra var en by slutar och nästa börjar) |
|
|
En man som samlade hö. |
|
|
Det lilla grå huset är skolan i byn Inelet. |
|
|
I skogen strax innan byn Prisacina tog vi en fika. Då passerade bybor som var på väg hem strax innan skymningen. |
|
Sören föreslog att vi skulle vandra vidare i mörkret. Det var väldigt häftigt och mysigt, men när vi kom in i byn stoppades vi av hundar på gatan, så vi valde att slå upp tältet på en hage i utkanten av byn. På kvällen åskade det och vi såg hur blixtarna slog ner på bergstopparna. |
|
Sören sov väldigt dåligt denna natt, men som belöning för det fick han höra vargar yla. |
|
|
|
|
Vi blev av med
vandringsleden (gult streck) och gick därför upp genom branta
hagmarker intill en bäck. |
|
|
|
|
|
|
|
|
Vi kom strax på leden igen (gult streck) och gick då genom en hålväg. Efter det blev det fin bokskog. |
|
Plötsligt öppnade skogen upp sig och vi var uppe på Prislop-sadeln. Här tog vi en fika och sov en timme i solen. |
|
|
Vi gick nu söderut längs huvudkammen. Första biten genom snö i bokskogen... |
|
|
Högre upp fanns ett mer högalpint landskap, med rasbranter, enebuskar och risvegetation. Och fantastiska utsikter. |
|
|
Vi besteg Arjana som var vandringens högsta topp (ca 1500 m). Därefter följde en 50-100 m lång kam son var väldigt smal med stup på båda sidor. Rekommenderas ej för höjdrädda.... |
|
|
Efter det läskiga partiet blev det lite snällare, men det gick ändå långsamt framåt. |
|
|
Arjana i bakgrunden. |
|
|
Lunch- och sovpaus. |
|
|
Vägen mot byn Dobraia. |
|
|
|
|
|
Oxar |
|
|
Idyllisk fårhage |
|
|
Vindkraftverk... |
|
|
Kyrkan i Dobraia. |
|
|
Vattenpåfyllning |
|
|
Vägen gick förbi gårdar, hagmarker och fruktodlingar, hela tiden med fina utsikter. |
|
|
Ingen aning vad syftet med detta
är. |
DAG 4 / DAY 4
Cracu Teiului - Motel Dumbrava - 7 izvoare - Baile
Herculane
|
|
Vi hade verkligen hittat en
fantastisk tältplats kvällen innan. |
|
|
Arjana syntes åt ena hållet... |
|
|
...och Cheile Tasnei åt andra hållet |
|
|
Vi hade bara högst en timmes vandring kvar så det fanns gott om tid för att njuta. |
|
|
|
Men till slut gick vi ner genom bokskogen. |
|
|
Fårherde |
|
Vi kom sedan ner till Motel Dumbrava där vi böjade vandringen och därmed var vandringen slut. Vi drack öl och beställde in en måltid på restaurangen. Sedan bad vi dem ringa en taxi. På restaurangen träffade vi ett gäng trevliga tjecker så vi slog följe med dem och åkte till... |
|
|
...Sapte izvoare calde "de sju varma källorna" där vi tog ett dopp i det svaveldoftande varma vattnet. Här träffade vi en serb som bodde i Danmark och han skjutsade oss till Baile Herculane, där han bjöd oss på mat och öl innan han skjutsade oss vidare till tågstationen - sjysst! |
|
|
Den vackra tågstationen in Baile Herculane. |
