Sutjeska

Bosnien & Montenegro
3-4 oktober, 2009

Vandring med Sara i Sutjeska nationalpark, där man bl.a. finner Bosniens högsta topp.



Dag 1: Bijele Vode - Prijevor - Tältplats på en äng

Efter vandringen i Bjelasnica övernattade vi i fjällstugan Bijele Vode.

 

Frukost i Bijele Vode-stugan i Bjelasnica-bergen.

Vi körde sedan vidare mot Sutjeska. Vägen gick genom storslagna landskap, bl.a. i botten av djupa raviner. Vi åt på Restaurang Bavaria som drevs av en man som hade bott 30 år i Tyskland.

 

Djuren gick ofta fritt på vägen...

 
 

Vy från bilvägen

Från Tjentiste gick en liten väg som slingrade sig upp
genom skogen tills man kom till vaktposten där vi fick
betala inträde till nationalparken (10 kr/person).
Mannen som tog betalt var extremt glad och
skrattade rejält oavsett vad vi sade.

 
 

Vi parkerade vid Dragos Sedlo och gick för att titta på utsikten.

 
 

I denna dal växer urskogen Perucica som ska vara en
av hela Europas äldsta och mest äkta urskogar.

 
 

Längst in i dalen kastade sig Skakavac-vattenfallet
ner för ett stup med 80 meters fritt fall.

 
 

Framme vid Prijevor där vi parkerade bilen.

 
 

Direkt låg det björnspillning på stigen...

 
 

Stuga med utsikt...

 
 

Skägglavar är ett tecken på ren luft

 
 

Ett djur har pyntat granen...

 
 

Någonstans här passerade vi gränsen till Montenegro.
Ängen längst ner i dalen tältade vi på.

 
 

På kvällen gjorde vi upp en eld och lagade mat.

 

Dag 2: Trnovacko Jezero - Maglic - Prijevor

 
 

Morgonen bjöd på strålande väder.

 
 

Stigen gick upp genom skogen.
På ett träd fanns en termometer fastspikad. Den visade +6 C.

 
 

Trnovacko Jezero omgiven av höstfärger och snötäckta toppar.

 
 

Vi såg inga andra vandrare, men tre gubbar gick runt och fiskade i sjön.

 
 

Vi började nu stigningen mot Maglic och fick då fina vyer över sjön.

 
 
 
 
 

Uppe på kammen öppnade sig stora gräsängar med fläckar av snö.
I bakgrunden syntes spetsiga berg som såg väldigt lockande ut!
Vi träffade här två andra vandrare (de enda på hela resan!) från Slovenien
och USA. De avrådde oss från att ta den branta vägen från Maglic ner
till bilen. Den skulle vara rena självmordet... Även den längre vägen
var väldigt svår, men ändå att föredra. Vi följde deras råd.

 
 

Nu tätnade dimman...

 
 

...och plötsligt gick vi omkring i snö.

 
 

När vi kom fram till Maglic sprack det upp och vi fick njuta ett par minuter av den spektakulära toppen innan dimmorna tog över igen. Pga dimmorna och tidsbrist avstod vi från att bestiga toppen och begav oss neråt igen.

 
 

Vägen gick nu väldigt brant ner och det var ganska halt.
Jag knäckte dessutom min ena stav.

 
 

Vi omgas av enorma stup och mäktiga bergsväggar.

 
 

Den sista biten fanns det som tur var en vajer till hjälp.

 
 

Vy mot bergsväggarna som vi precis tagit oss ner för...

 
 


Klicka på bilden för att se panorama
Click the image to view full panorama

 

 
 

Nere i mer gästvänliga miljöer...

 
 

Kryptallar som övergår direkt till bokskog.

 
 

De nedre delarna av leden var förstörda av skogsmaskiner som härjat.
Det låg några riktigt stora granstockar på marken...

 
 

Eftersom vi tagit den långa vägen ner fick vi avslutningsvis
gå ca 5 km på en grusväg genom skogen.

 
 

Även här låg det björnspillning på stigen

 
 

Utsikt över urskogen Perucica

 
 

Solnedgång

 
 


Klicka på bilden för att se panorama
Click the image to view full panorama

Prijevor