Stuga med utsikt...

Någonstans här passerade vi gränsen till Montenegro.
Ängen längst ner i dalen tältade vi på.

Morgonen bjöd på strålande väder.

Trnovacko Jezero omgiven av höstfärger och snötäckta toppar.

Vi såg inga andra vandrare, men tre gubbar gick runt och fiskade i sjön.

Uppe på kammen öppnade sig stora gräsängar med fläckar av snö.
I bakgrunden syntes spetsiga berg som såg väldigt lockande ut!
Vi träffade här två andra vandrare (de enda på hela resan!) från Slovenien
och USA. De avrådde oss från att ta den branta vägen från Maglic ner
till bilen. Den skulle vara rena självmordet... Även den längre vägen
var väldigt svår, men ändå att föredra. Vi följde deras råd.

När vi kom fram till Maglic sprack det upp och vi fick njuta ett par minuter av den spektakulära toppen innan dimmorna tog över igen. Pga dimmorna och tidsbrist avstod vi från att bestiga toppen och begav oss neråt igen.

Vägen gick nu väldigt brant ner och det var ganska halt.
Jag knäckte dessutom min ena stav.

Vi omgas av enorma stup och mäktiga bergsväggar.

Den sista biten fanns det som tur var en vajer till hjälp.